Finbesök och Snöänglar

I lördags hade jag finbesök från min barndomsvän Maria. De som har känt mig länge minns nog henne, då mer känd som "Maddi". Bortsett från sporadisk brevväxling och en snabb lunch för fem år sen, har vi inte setts på 15 år. Ändå hade vi förvånansvärt lätt att tala med varran, men så hade vi också massor att ta igen. Gosedjur och pyamaspartyn, strövarläger och tidiga förälskelser, och sedan över till nutid och bl a lilla dottern Nora. Hett te och lussebullar. Sedan en promenad genom ett soligt Flogsta, där Maddi också har bott. En mycket bra dag.

Det speciella med Maddi och mig var vår fantasi. Bl a gjorde vi varsin träväska i slöjden. Den fyllde vi med teckningar, dikter, foton, och minnessaker som kanske en särskild docka eller ett armband. Sedan skrev vi varsitt brev till oss själva som 30-åringar, vad vi drömde om och hoppades skulle ha uppnått tills dess. Därpå förseglade vi högtidligt väskorna och lovade att inte öppna dem förrän tiden var inne. Maddi erkände visserligen nu att hon redan tjuvkikat, men min väska har stått orörd sen den dagen. Och nu är det bara två år kvar.

På kvällen blåste det upp till storm. Olägligt då vi skulle på beachparty, men kul å se halvnakna bytisar dyka ner i snön från balkongerna.
Idag hade Johan, Chris, Eddi och jag dock också glädje av den. Med fyra lager kläder drog vi ut och åkte pulka. Hrm, ingen bra idé, med tre äventyrslystna grabbar uppväxta i Jackass-andan. Efter att ha försökt snowboarda nedför backen flög jag upp i luften, damp rakt ned på ryggen, och avslutade med en bakåtkullerbytta så det knakade i nackkotorna och mina två mössor flög åt varsitt håll. De andra skrattade inte helt oväntat så de höll på att dö och visst såg det säkert urkul ut, men det tog några sekunder för mig att börja andas igen. Sen ägnade jag mig åt lite mer flickiga aktiviteter - snöänglar.

Riktigt skönt att släppa tenta-ångesten och gå ut och leka av sig i snön. Så här mycket har jag inte sett sen jag var liten! Kanske finns det ännu hopp för planeten...? Har dock hört att ni har det ganska tunt neråt?

Be Safe,

Strange dayz in Flogsta

Sol över Flogsta och TENTA-ÅNGEST!!

Be Safe,

Strange dayz in Uppsala

Suck. Klockan är 02.50. Men här och var i huset mitt emot lyser det än. På undervåningen sitter en ung tjej djupt försjunken i en tjock bok. Lite högre upp har en kille precis kommit ut ur duschen. Blivande ingenjörer, läkare, psykologer. Alla lika svårt att vända tillbaka dygnet efter helgen. Skönt att veta att man inte är den enda i allafall.

Ända sen jag kom hit har jag tänkt återuppliva min blogg. Tänkt alltså. Men uppenbarligen inte kommit längre. Dagarna har dock varit sjukt stressiga med frilansjobb och föreläsningar, nationsliv och kusinträffar. Men nu så. Nu har jag flyttat och fått en ny chans. Så enjoy:)

Klassen: en galen mix människor, från Malmö i söder till Gävle i norr. Majoriteten tjejer, medelåldern 25. Alla med någon form av kandidat, vissa med en doktorsavhandling. Ett sjukt intressant gäng, med sjukt konstruktiva tankar och åsikter, alltså. Precis som det ska vara.

Skolan: inleddes med reportage, personporträtt och krönikor. Jag skrev bland annat om min kusins fotoutställning på Södermalm och spenderande en heldag på Arlanda. Ingick även en telegramövning där vi fick agera lokalreportrar, ringa upp polisens tipstelefon, och under tidspress producera en färdig nyhetsnotis. Ingick också ett studiebesök på Uppsala Nya Tidning (UNT) där vi fick sätta en egen förstasida.

Därefter följde en radiokurs med två reportage, inklusive redigering. Jag genomförde en enkät om illegal nedladdning på stan, samt intervjuade en före detta kriminell om lokal misshandel.

Ingick dessutom ett studiebesök på Radio Uppland där vi fick öva studioläsning. Dock något skrämmande att höra sin grova småländska i ett ljudisolerat rum med studiopublik.

Håller nu på med delkurs 3, som är en vanlig teorikurs. Fram med de gamla dammiga MKV-böckerna, alltså. Tentaskrivning hela nästa vecka, ihop med skånepågen Kristoffer.

Boendet: bodde till en början i en trea i Gränby på andra sidan stan, men har numera förflyttat mig till Flogsta - en avskild minigalax i hjärtat av Uppsala, där det definitivt finns tecken på liv. Studentliv. Tolv höghus á la tjugo korridorer, kända för sitt ökända "Flogsta-skrik". Prick 22.00 öppnas varenda fönster och därefter spys tentaångesten ut i kvällsluften i form av ett kollektivt avgrundsvrål. Ganska befriande. Dock mindre behagligt för övriga.

Umgänget: har på något underligt sätt lyckats bli "one of the boyz". Hänger mest med Tero från Halmstad, men även med Flogsta-crewn: den tidigare nämnde Kristoffer och hans polare Chris från Kanada och Eddie från Tyskland, som alla bor i korridoren mittemot, samt den galne polacken Patrik som fortfarande e fast i Gränby.

Sedan har jag förstås min underbara mentor och kusin Josefin på söder i Stockholm, min bästa vän Annica på gatan ovanför, och så Josefins vackra syster Emma som också pluggar här.

En kort summering, alltså.

...Huh? Jaaaa mamma, jag lovar att uppdatera. Snart.

Be safe,